Jag går i vinterskor på hösten,alltid förberädd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar,jag har känslor utan uppehåll.
Jag har förlorat en tävling,men vunnit ett val.
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.


Och jag saknar dig mindre och mindre ,det kommer annat imellan och det är bra.
Jag saknar dig mindre och mindre,Jag har glömt dig en vacker dag.


När jag träffar gamla vänner,har jag ingenting att säga dem.
Dem ställer för många frågor,och jag bidrar inte med nån.
Och jag kan ångra det lilla jag säger,eller dra ett allvarligt skämt.
Jag tycker höra vad dem tänker;
`Är hon sådär jämt?`


Och jag saknar dig mindre och mindre,det kommer annat imellan och det är bra.
Jag saknar dig mindre och mindre,Jag har Glömt dig en vacker dag.


Jag kan sitta själv i parken,tills solen ändrat färgen i mitt hår.
Jag kan offra allt jag har för Ingenting,ja,jag sträcker mig så långt det går.
Men jag behöver dig,kom hit och rör om,jag behöver nåt att skriva om.


 Och Jag saknar dig mindre och mindre,det kommer annat imellan och det är bra.
Jag saknar dig mindre och mindre,jag har glömt Dig en vacker dag.

//Lina